Hej på er kära läsare. Det finns tyvärr inte så mycket roligt för oss att rapportera om. Resan från Koh Lipe till Koh Tao började väldigt bra med slutade som en mardröm. Vi startade med att åka en väldigt behaglig speed boat-tur till fastlandet för att sedan hoppa in i en taxi som tog oss till det ställe som nattbussen skulle ta oss vidare ifrån. Det var här våra bekymmer började. Regnet fullkomligt öste ner redan efter 5minuters bussresa och det dröjde inte länge innan det började läcka in vatten i bussen.

Folk plockade fram handdukar och annat som skydd mot vätan som kom in genom taket. Regnet visade sig vara helt hänsynslöst och fortsatte att falla hela resan fram till piren i Chompon. Väl där fick vi vänta i ett par timmar tills det att färjan som skulle ta oss till Koh Tao skulle avgå.

Bara några minuter efter det att vi lämnat färjeläget insåg vi att det skulle bli en allt annat än trevlig upplevelse. Resan som skulle ta ungefär 2,5 timma tog närmare 3,5 och efter 20 minuter var antalet spyor redan uppe i det dubbla jämfört med antalet passagerare. Enorma vågor fick vår båt att rulla, hoppa, gunga och slå så mycket att vi för säkerhetsskull gick upp på däck. Vågorna slog i vissa fall upp över relingen och vi höll oss hårt i samtidigt som båten kastades mellan vågorna.

Resan var ett riktigt helvete. Folk spydde till höger och vänster och regnet fortsatte att ösa ner hela vägen. Som ni förstår var det en otrolig lättnad när båten äntligen la till vid Koh Taos pir. Tyvärr var det bara början på en storm som gjorde livet på många av Thailands öar riktigt blött och blåsigt. Allt regnande och blåsande gjorde att vägar, träd och mindre fick ge vika. Vattenmassor fyller vissa restauranger och andra byggnader. Under några dagar var också alla färjor till fastlandet inställda på grund av det usla vädret. Det regn som faller i stort sett konstant är fruktansvärt kraftigt och är svårt att föreställa sig och vindarna är så kraftiga att träden böjer sig.

Det hela gick tillslut så långt att det sattes in en enorm evakuerings hangar från den Thailändska flottan som skulle hjälpa turister tillbaka till fastlandet. Tyvärr blev väl hela projektet lite av en flopp då hangaren, av förklarliga skäl, inte kunde lägga till vid piren utan longtailbåtar skulle transportera passagerare från ön till båten. Vågorna gjorde det omöjligt för dom små båtarna att nå hangaren och vindarna var för starka för den helikopter som försökte ta sig ut till den galet stora evakueringsbåten.

Besvikelsen var naturligtvis stor hos oss. Vi som har hört så mycket om den här ön. Hur fin den ska vara och hur mycket ungdomar det är som samlas här för att sola, bada och dyka. Istället blev det mycket tid på vårat rum och lite orolig väntan på att färjorna ska börja gå som vanligt igen. Idag, den 1a april tillät vädret oss till slut att lämna Koh Tao och vi är äntligen framme i Bangkok. Här ska vi nu i alla fall få chansen att shoppa, spana in staden och förbereda oss för hemresan en liten stund.

Anledningen till att de här inlägget blev lite försenat är så enkel att strömförsörjningen på Koh Tao var minst sagt osäker under dagarna vi befann oss där. Ovädret gjorde det omöjligt för dom härliga Internet-signalerna att leta sig fram till oss.

Det var allt för nu kära läsare. Ta hand om varandra så kommer det snart ett nytt inlägg-. Puss och kram från Oskar, Mattias och Anton.

Undertecknad, Oskar Lööf.