På resande fot

Hej på er kära läsare!

Eran favorittrio är i full gång med att på bara någon vecka göra det som USA inte lyckades göra på 7år. Nämligen att ta sig från södra Vietnam till norra. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att vi nu har provat ett för oss nytt sätt att resa på. Det som vi har provat den här gången är vad som kallas "sleeping bus". Det låter kanske inte så speciellt, jag vet inte om det är så speciellt heller. Men det är hur som helst ett härligt sätt att resa på!

Alla passagerare har som en egen liten kupè där man kan välja om man vill ha sitt säte i sov eller sitt-position. Var och en har också ett litet bord placerat framför sig där man kan lägga det man finner lämpligt.
Det är härligt att krypa upp i sitt säte och växla lite vanliga artighetsfraser med sin sätesgranne. "Jaha, vart kommer du ifrån?" "Har du varit ute länge?" "Reser du ensam?" osv.

När det är avklarat lägger sig ett skönt lugn över bussen. Alla respekteras och tillåts göra det dom själva känner för. Några som känner att det inte riktigt räckte med dom vanliga artighetsfraserna småpratar lätt vidare med varandra. Några plockar fram sina pocketböcker, pillar med sina telefoner eller mp3-spelare medans några med en gång försöker få sig lite välbehövlig vila sitter några helt enkelt och blickar ut genom fönstren i bussen. Det är rogivande att sitta och titta ut på det annorlunda landskapet som glider förbi i lagom takt, då vägarna inte alltid håller högsta klass och bussen får anpassa sin, får man god tid på sig att kolla in omgivningarna.

Med kvällen kommer också givetvis mörkret. Bussen förvandlas då till en åkande sovsal. Säte efter säte fälls ner till sovposition och passagerare efter passagerare välkomnas av John Blund. Det lätta/mer hårda skumpandet från vägen vaggar oss sakta till sömns. Med jämna mellanrum vaknar man och kan fastställa att allt är som det ska. Så småningom kommer gryningen och sätena börjar  så sakteliga att fällas upp igen. "Har du sovit gott?" "Vet du vart vi är?" och "Är det långt kvar?". Är den typen av fraser som utbyts med grannarna.

Det dröjer inte länge förens bussen saktar in och man är framme på en ny plats längs Vietnams kust. Man tackar sin granne för sällskapet och önskar den samma en fortsatt trevlig resa. "Sleeping bus", ett mysigt och skönt sätt att resa.

Undetecknad, Oskar Lööf.



Kommentarer
Postat av: Carro

Hahaha snälla sno med en av dom där guldkuddarna till mig!! jag vill ha en sådan när jag åker tåg. Här är det mest lite snöstorm då och då.

2011-02-11 @ 10:15:09
Postat av: twigs

Låter riktigt mysigt faktiskt =)

2011-02-11 @ 13:12:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0