Bästa och sämsta! Här nedan följer trions individuella uppfattningar om dom högsta topparna och dom djupaste dalarna under vårat tre månader långa reseäventyr i Asien.

Bästa thairätt?
M: Det får bli friterade nudlar med kyckling.
A: Coconut Curry
O: Chicken satay 

Bästa BBQ?
M: Island Dive Club på Koh Tao
A: Koh Cang.
O: Det är svårt att avgöra, men jag får nog säga Koh Chang.

Sämsta maten?
M: Salsa-såsen på Phi Phi, det är fan det äckligaste jag ätit.
A: Hamburgaren på Bangkoks flygplats.
O: En riktigt risig burgare i Ho chi minh.

Godaste ölet?
M: Chang.
A: Beerlao.
O: Det blir nog BeerLao, i tuff konkurens med Chang.

Minst uppskattade dryck?
M: Jim Beam.
A: Jag kan nog inte komma på något jag druckit som har smakat riktigt illa.
O: Vietnamesiskt risbrännvin.

Värsta resan?
M: Båtresan från Chompon till Koh Tao.
A: Båten från Chompon till Koh Tao var riktigt vidrig.
O: Båtresan från Chompon till Koh Tao var en hemsk upplevelse som jag gärna hade skippat.

Bästa resan?
M: Bussresan mellan Kotakinabalu och Sandakan var behaglig.
A: Det får bli resan med buss mellan Kotakinabalu och Sandakan.
O: Ganska lätt, sleeping-bus från Mui ne till Hoi An.

Bästa boende?
M: Det får bli Sping hotel i Hanoi.
A: Spring hotel i Hanoi var perfekt.
O: Sunflower bar på Phi Phi.

Sämsta boende?
M: I Siem reap
A: Vang vieng.
O: Vang vieng.

Bästa stranden?
M: Koh Lipe.
A: Koh Lipe.
O: Koh Lipe.

Bästa djuret vi sett?
M: Svårt val, men sköldpaddan på Turtle Island blir mitt val.
A: Jag måste säga att blacktip reefshark var riktigt häftigt att se.
O: Den är också svår, men en green viper i det vilda slår nog högst.

Sämsta djuret vi sett?
M: Strutsen på djurparken på Borneo.
A: Katt eller hund, lika jobbiga båda två.
O: Den mycket lömska katten vid boendet på Phi Phi.

Bästa landet?
M: Jag ger det till Malaysia.
A: Thailand.
O: Thailand går nog segrande i kamp med Malaysia.

Sämsta landet?
M: Kambodja.
A: Det får bli Kambodja.
O: Tyvärr får det nog bli Kambodja.

Bästa staden?
M: Jag gillade Kuala Lumpur.
A: Antingen Luang prabang eller Hoi An, jag säger Luang prabang.
O: Ho chi minh.

Sämsta staden?
M: Vientiane tyckte jag var värdelös.
A: Jag säger Vientiane.
O: Vientiane, även fast den var hårt dömd på förhand.

Trevligaste folket?
M: Det är väl thailändarna.
A: Jag tycker att thailändarna står som segrare.
O: Thailändarna.

Bästa kvällen?
M: Jag tycker att sista dagen i Vang vieng är den bästa.
A: Jag säger Shinaouk ville.
O: Det får bli den numera legendariska kvällen i Shianouk ville.

Bästa fotografen?
M: Jag såklart!
A: Jag vill hävda att jag själv har tagit finast bilder.
O: Jag är beredd att ge Tapper det.

Största gottegrisen?
M: Anton.
A: Oskar.
O: Alla tre uppskattar det söta, men frågan är om det inte är Tapper här också.

Största sjusovaren?
M: Anton igen.
A: Mattias, lätt.
O: Enkelt. Mattias Hassel är den givna segraren.

Morgonpiggast?
M: Oskar, självklart.
A: Oskar.
O: I den här kategorin står jag som överlägsen segrare.

Bäst koll på ekonomin?
M: Jag får säga mig själv.
A: Mattias Hassel. Dock den enda han har haft koll på.
O: Hassel igen.

Största festprissen?
M: Oskar Lööf.
A: Den får Oskar.
O: Det kan nog vara jag, Tapper är också en kandidat.

Största saknaden under resan?
M: Mammas mat.
A: Spontant ploppar Janne upp i huvudet.
O: Det finns en hel del. Laget, familj och vänner.

Största saknaden från resan efter hemkomst?
M: Solen.
A: Sol och värme.
O: Att veta att det alltid är shorts och t-shirt väder.

Bästa köpet?
M: Min Arsenalväsa.
A: Mina hörlurar, Dr Dre.
O: Vad går väl upp mot en figursydd kostym?

Sämsta köpet?
M: Ett par skjorts som visade sig vara på tok för små.
A: Pistagenötterna som kostade skjortan.
O: Min bok "Snömannen", som tappades bort efter en tredjedels läsning.

Bästa tvätten?
M: På Koh Chang.
A: På Langkawi.
O: På Phi Phi.

Sämsta tvätten?
M: I Sandakan.
A: I Sandakan, bara blött kläderna i varmvatten.
O: I Sandakan på Borneo.

Bästa boken?
M: Det får bli Snabba cash.
A: Jens Lapidus, Snabba cash.
O: Jo Nesbö "Frälsaren".

Bästa kex-sorten?
M: Oreo med chokladfyllning.
A: Oreo orginal.
O: Oreo med jordgubbsfyllning.

Det kära vänner var allt från oss. Tack återigen för att ni läst och kommenterat våra inlägg. Om 15min går taxin mot Bangkoks flygplats. Pussar och kramar från guldtrion som säger hej då och på återseende!

Undertecknad, Oskar Lööf.

Ärade läsare. Det här är det näst sista inlägget i bloggen "Asiennollelva". Vår tid i asien har nu nått sitt slut. Ikväll är det den sista kvällen vi kommer att spendera ihop i denna främmande, annorlunda och härliga världsdel för den här gången. Det känns, som jag skrivit många gånger förut, lite delat. Men jag tror att vi alla är ganska överens om att det ska bli skönt att återigen känna svensk mark under skosulorna.

Vi befinner oss nu i Thailands huvudstad, Bangkok. Det är en stad som ständigt är i rörelse. Att vara här på en form av studiebesök som vi är känns alldeles lagom. Bangkok är ett enda stort kaos av folk, bilar, mopeder, affärer och marknader. Man kan utan problem hitta precis allt man kan tänka sig, och inte tänka sig, på stadens huvudgata: Koh San Road. Vi bor bara ett stenkast från den ständigt folkmyllrande gatan och njuter av shopping, mat och sol. Vi börjar så sakteliga torka och återhämta oss från ovädret på Koh Tao och hoppas nu bara att resan hem ska gå som planerat.

Ett bekymmer som såhär, efter några dagars ganska intensivt shoppande, blir allt störra är att utrymmet i våra ryggsäckar börjar bli knapert. Hur jag och Anton ska lyckas få hem det vi önskar att ta med oss från den här resan är i nuläget en gåta. Med tiden vill jag hävda att vi utvecklat en otrolig skicklighet i att packa väskorna till sitt absoluta yttersta, men inför finalpackningen tror jag tyvärr inte ens ett oräkneligt antal i och ur-packningar spelar någon större roll. Istället får vi försöka använda oss av en annan förmåga som vi varit tvungna att använda oss en hel del av under resan, nämligen att tänka utanför den berömda boxen.

Det är snart alltså dags för oss att gå den sista kvällen till mötes. Det görs i en, även fast solen går ner bakom höghusen,i  mycket behaglig temperatur och med otroligt trevligt sällskap. Vi har beslutat att ta oss upp på någon av alla "rooftop bars" som Bangkok har att erbjuda och sedan får vi se vart kvällen fortsätter. Den kommer troligtvis bli ganska lång och framför allt väldigt rolig.

Jag skrev att det här är det näst sista inlägget. I det sista, som kommer publiceras i morgon, kommer ni att få läsa vad vi har tyckt varit bäst respektive sämst under resan. Vi har indivudellt bedömt vilket boende som varit bäst, vilket land som varit sämst etc. Jag hoppas att det fortfarande är några som läser den här bloggen och att ni kommer att uppskatta avslutningen från oss. Jag har tyckt att det har varit väldigt roligt att uppdatera er där hemma om hur vi har haft det och vad vi har gjort här borta. Tusen tack för era kommentarer och eran läsning. Snart ses vi! Många varma hälsningar från Oskar, Anton och Mattias.

Undertecknad, Oskar Lööf.

Hej på er kära läsare. Det finns tyvärr inte så mycket roligt för oss att rapportera om. Resan från Koh Lipe till Koh Tao började väldigt bra med slutade som en mardröm. Vi startade med att åka en väldigt behaglig speed boat-tur till fastlandet för att sedan hoppa in i en taxi som tog oss till det ställe som nattbussen skulle ta oss vidare ifrån. Det var här våra bekymmer började. Regnet fullkomligt öste ner redan efter 5minuters bussresa och det dröjde inte länge innan det började läcka in vatten i bussen.

Folk plockade fram handdukar och annat som skydd mot vätan som kom in genom taket. Regnet visade sig vara helt hänsynslöst och fortsatte att falla hela resan fram till piren i Chompon. Väl där fick vi vänta i ett par timmar tills det att färjan som skulle ta oss till Koh Tao skulle avgå.

Bara några minuter efter det att vi lämnat färjeläget insåg vi att det skulle bli en allt annat än trevlig upplevelse. Resan som skulle ta ungefär 2,5 timma tog närmare 3,5 och efter 20 minuter var antalet spyor redan uppe i det dubbla jämfört med antalet passagerare. Enorma vågor fick vår båt att rulla, hoppa, gunga och slå så mycket att vi för säkerhetsskull gick upp på däck. Vågorna slog i vissa fall upp över relingen och vi höll oss hårt i samtidigt som båten kastades mellan vågorna.

Resan var ett riktigt helvete. Folk spydde till höger och vänster och regnet fortsatte att ösa ner hela vägen. Som ni förstår var det en otrolig lättnad när båten äntligen la till vid Koh Taos pir. Tyvärr var det bara början på en storm som gjorde livet på många av Thailands öar riktigt blött och blåsigt. Allt regnande och blåsande gjorde att vägar, träd och mindre fick ge vika. Vattenmassor fyller vissa restauranger och andra byggnader. Under några dagar var också alla färjor till fastlandet inställda på grund av det usla vädret. Det regn som faller i stort sett konstant är fruktansvärt kraftigt och är svårt att föreställa sig och vindarna är så kraftiga att träden böjer sig.

Det hela gick tillslut så långt att det sattes in en enorm evakuerings hangar från den Thailändska flottan som skulle hjälpa turister tillbaka till fastlandet. Tyvärr blev väl hela projektet lite av en flopp då hangaren, av förklarliga skäl, inte kunde lägga till vid piren utan longtailbåtar skulle transportera passagerare från ön till båten. Vågorna gjorde det omöjligt för dom små båtarna att nå hangaren och vindarna var för starka för den helikopter som försökte ta sig ut till den galet stora evakueringsbåten.

Besvikelsen var naturligtvis stor hos oss. Vi som har hört så mycket om den här ön. Hur fin den ska vara och hur mycket ungdomar det är som samlas här för att sola, bada och dyka. Istället blev det mycket tid på vårat rum och lite orolig väntan på att färjorna ska börja gå som vanligt igen. Idag, den 1a april tillät vädret oss till slut att lämna Koh Tao och vi är äntligen framme i Bangkok. Här ska vi nu i alla fall få chansen att shoppa, spana in staden och förbereda oss för hemresan en liten stund.

Anledningen till att de här inlägget blev lite försenat är så enkel att strömförsörjningen på Koh Tao var minst sagt osäker under dagarna vi befann oss där. Ovädret gjorde det omöjligt för dom härliga Internet-signalerna att leta sig fram till oss.

Det var allt för nu kära läsare. Ta hand om varandra så kommer det snart ett nytt inlägg-. Puss och kram från Oskar, Mattias och Anton.

Undertecknad, Oskar Lööf.