Koh Lipe
Då var det återigen dags för en liten rapport från den risätande trion på andra sidan jorden. Luta er tillbaka och sätt er bekvämt, snart kommer ni nämligen att gå in för landning på den lilla och otroligt vackra ön Koh Lipe. Här slås man direkt av den pulverlika och kritvita sanden, det häpnadsväckande klara vattnet och den avslappnade stämningen. På den här lilla biten av paradis som sticker upp över ytan allra längst söder ut i Thailand på den västra sidan har vi varit i totalt en vecka. Det har varit väldigt behagligt och skönt. Tyvärr har vi inte riktigt haft vädergudarna med oss under senare delen av vistelsen här, men trots allt har vi fått ett gäng dagar där ön verkligen har fått visa upp sig från sin bästa sida.
Det har alltid snackats mycket om mat inom trion under resan och det har inte direkt minskat i takt med att hemkomsten kommer allt närmare. Längtan efter mjölk, ost och vanlig svensk mat är något som verkligen gör sig påmind. Sedan ska jag inte heller sticka under stolen med att en stor pizza med extra mycket sås från en bättre Skövdepizzeria är något som får det att vattnas i munnen. Som ni förstår är det givetvis lyxproblem, det finns en hel del bra BBQ och andra rätter som smakar suveränt så det går inte direkt någon större nöd på oss.
Vi försöker nu att njuta och klämma ut det sista ur tiden här i värmen. Det jobbas en hel del på vad vi kallar att "lägga slutbrännan", och dom lata stranddagarna blir allt mer svårräknade. Efter den lilla landsflykten till Malaysia är våra pass numera så färglada efter alla stämplar och visum att dom skulle platsa i vilken prideparad som helst, och vi njuter av att vårt sista "arrivale-card" är ifyllt.
I morgon har vi dock en resa som på förhand känns minst sagt påfrestande. Vi ska ta oss från Koh Lipe och den västra sidan, till Koh Tao på den östra. Det innebär båt, buss och båt. Tyvärr verkar vår sista långa resa också bli den tyngsta. 17 timmars transport är vad som står mellan oss och Koh Tao. Men nu är det inte läge att klaga! I det här sällskapet är det svårt att ha tråkigt, och jag tror inte ens att den kommande resan kan rubba den goda stämningen som är.
Det är inte heller svårt att förstå att inläggen i den här bloggen är på upphällningen. Vi ber därför om era kommentarer och erat stöd nu hela vägen hem till Sverige. Jag hoppas att erat korta besök här med oss på Koh Lipe uppskattades. Vi hade i alla fall en riktigt rolig tid tillsammans med er och hoppas att vi ses igen på Koh Tao. Här nedan kommer några bilder från vad jag väljer att kalla vykortsmiljöer i dess vackraste form! Ta hand om er kära läsare. Puss och kram.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Det har alltid snackats mycket om mat inom trion under resan och det har inte direkt minskat i takt med att hemkomsten kommer allt närmare. Längtan efter mjölk, ost och vanlig svensk mat är något som verkligen gör sig påmind. Sedan ska jag inte heller sticka under stolen med att en stor pizza med extra mycket sås från en bättre Skövdepizzeria är något som får det att vattnas i munnen. Som ni förstår är det givetvis lyxproblem, det finns en hel del bra BBQ och andra rätter som smakar suveränt så det går inte direkt någon större nöd på oss.
Vi försöker nu att njuta och klämma ut det sista ur tiden här i värmen. Det jobbas en hel del på vad vi kallar att "lägga slutbrännan", och dom lata stranddagarna blir allt mer svårräknade. Efter den lilla landsflykten till Malaysia är våra pass numera så färglada efter alla stämplar och visum att dom skulle platsa i vilken prideparad som helst, och vi njuter av att vårt sista "arrivale-card" är ifyllt.
I morgon har vi dock en resa som på förhand känns minst sagt påfrestande. Vi ska ta oss från Koh Lipe och den västra sidan, till Koh Tao på den östra. Det innebär båt, buss och båt. Tyvärr verkar vår sista långa resa också bli den tyngsta. 17 timmars transport är vad som står mellan oss och Koh Tao. Men nu är det inte läge att klaga! I det här sällskapet är det svårt att ha tråkigt, och jag tror inte ens att den kommande resan kan rubba den goda stämningen som är.
Det är inte heller svårt att förstå att inläggen i den här bloggen är på upphällningen. Vi ber därför om era kommentarer och erat stöd nu hela vägen hem till Sverige. Jag hoppas att erat korta besök här med oss på Koh Lipe uppskattades. Vi hade i alla fall en riktigt rolig tid tillsammans med er och hoppas att vi ses igen på Koh Tao. Här nedan kommer några bilder från vad jag väljer att kalla vykortsmiljöer i dess vackraste form! Ta hand om er kära läsare. Puss och kram.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Langkawi i bilder
Jag har kämpat väldigt länge för att ge er bilderna. Hoppas att dom var till belåtenhet kära läsare!
Undertecknad, Oskar Lööf.
Langkawi via Koh Lipe
Hej på er. Ärade läsare!
Vi har nu rest en bit igen. Från mycket uppskattade Phi Phi har vi nu tagit oss till den Malaysiska ön Langkawi. Resan gick via den lilla Thailändska ön Koh Lipe. Dit har vi tänkt att återvända igen den 21a, alltså får ni ha lite tålamod med ett inlägg om den lugna och vackra paradis ön.
Just nu befinner sig eran favorittrio alltså på Langkawi. Från början tänkte vi inte att åka hit över huvud taget, men en liten miss med antalet lagliga dagar vi fick i Thailand, gjorde att vi var mer eller mindre tvugna att åka hit. Ön ligger bara en timmas båtresa från Koh Lipe. Ändå tvingas vi gå igenom passkontroller, ändra valuta och flytta fram klockan. Ibland är det märkligt det där mina vänner.
Ön vi har kommit till, tror jag, kan komma att segla upp och bli en liten favorit. Här är det inte alls mycket folk, stranden är stor och har pulverlik sand, det finns ingen skatt på alkohol, människorna kan i dom flesta fall okej engelska och den grillade kycklingen i solnedgången smakar himmelskt! Här kommer vi utan några som helst bekymmer kunna spendera några dagar.
Det är tydligt att vi blir allt mer bekväma och kanske också ibland lata. Resdagarna känns jobbigare och jobbigare, väskan tyngre och tyngre och till och med lusten att upptäcka saker har svalnat. Detta hoppas vi dock kunna ändra på inom en snar framtid, då Langkawi har något som på förhand känns tillräckligt lockande för att vi ska överge stranden för ett par timmar. Här har dom något som kallas "cable car", det är helt enkelt en kabinlift som tar utsiktstörstande turister upp på det 700m höga berget som ligger på norra delen av ön. Om det kommer att imponera på den nu mycket svårflörtade trion återstår alltså att se.
I övrigt finns det inte så mycket att berätta om. Den sista tiden här i Asien ser nu ganska utstakad ut och tiden kommer att spenderas enligt följande: Den 21a kommer vi att återvända till Koh Lipe och stanna i fyra nätter. Sedan kommer vi att ta sikte på ön Koh Tao, troligtvis med ett litet mellanstopp på Koh Samui, då det är tveksamt om det går att resa direkt från Koh Lipe till Koh Tao.
Tyvärr tvingas jag avsluta det här inlägget med att meddela att det inte kommer några bilder. Det blir det första inlägget utan bilder, vilket är dåligt. Det beror helt enkelt på att kameran har använts ganska sparsamt och att uppkopplingen inte riktigt är vad man kan önska. Jag lovar att uppdatera er med bilder både från Langkawi såväl som Koh Lipe när tiden och möjligheten finns. Sköt om er kära läsare! Ni är underbara och snart ses vi igen. Stora och varma kramar från trion.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Vi har nu rest en bit igen. Från mycket uppskattade Phi Phi har vi nu tagit oss till den Malaysiska ön Langkawi. Resan gick via den lilla Thailändska ön Koh Lipe. Dit har vi tänkt att återvända igen den 21a, alltså får ni ha lite tålamod med ett inlägg om den lugna och vackra paradis ön.
Just nu befinner sig eran favorittrio alltså på Langkawi. Från början tänkte vi inte att åka hit över huvud taget, men en liten miss med antalet lagliga dagar vi fick i Thailand, gjorde att vi var mer eller mindre tvugna att åka hit. Ön ligger bara en timmas båtresa från Koh Lipe. Ändå tvingas vi gå igenom passkontroller, ändra valuta och flytta fram klockan. Ibland är det märkligt det där mina vänner.
Ön vi har kommit till, tror jag, kan komma att segla upp och bli en liten favorit. Här är det inte alls mycket folk, stranden är stor och har pulverlik sand, det finns ingen skatt på alkohol, människorna kan i dom flesta fall okej engelska och den grillade kycklingen i solnedgången smakar himmelskt! Här kommer vi utan några som helst bekymmer kunna spendera några dagar.
Det är tydligt att vi blir allt mer bekväma och kanske också ibland lata. Resdagarna känns jobbigare och jobbigare, väskan tyngre och tyngre och till och med lusten att upptäcka saker har svalnat. Detta hoppas vi dock kunna ändra på inom en snar framtid, då Langkawi har något som på förhand känns tillräckligt lockande för att vi ska överge stranden för ett par timmar. Här har dom något som kallas "cable car", det är helt enkelt en kabinlift som tar utsiktstörstande turister upp på det 700m höga berget som ligger på norra delen av ön. Om det kommer att imponera på den nu mycket svårflörtade trion återstår alltså att se.
I övrigt finns det inte så mycket att berätta om. Den sista tiden här i Asien ser nu ganska utstakad ut och tiden kommer att spenderas enligt följande: Den 21a kommer vi att återvända till Koh Lipe och stanna i fyra nätter. Sedan kommer vi att ta sikte på ön Koh Tao, troligtvis med ett litet mellanstopp på Koh Samui, då det är tveksamt om det går att resa direkt från Koh Lipe till Koh Tao.
Tyvärr tvingas jag avsluta det här inlägget med att meddela att det inte kommer några bilder. Det blir det första inlägget utan bilder, vilket är dåligt. Det beror helt enkelt på att kameran har använts ganska sparsamt och att uppkopplingen inte riktigt är vad man kan önska. Jag lovar att uppdatera er med bilder både från Langkawi såväl som Koh Lipe när tiden och möjligheten finns. Sköt om er kära läsare! Ni är underbara och snart ses vi igen. Stora och varma kramar från trion.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Lata dagar
Hej på er kära vänner, läsare och medmänniskor. Jösses vad vi njuter för tillfället. Här bor vi i vårt eget lilla paradis och låter dagarna gå sin lugna lunk. Vilken veckodag det är har vi sedan länge glömt bort. Ibland gör vi små utflykter till närliggande stränder och öar, på kvällen sätter vi oss antingen på terrassen eller nere i baren och beundrar solen som sakta faller ner i havet och färgar himlen röd. Det är, som ni märker, väldigt lätt att bli poetisk här.
Här på phi phi var tanken att vi skulle ut och prova på att dyka och förhoppningsvis ta varsitt dykarcertifikat. Tyvärr blev det lite tråkiga nyheter för två av oss tre. Mattias har haft lite bekymmer med sitt blodtryck och detta satte stopp för honom. Och under tiden vi satt och fyllde i alla papper om att vi var friska osv kom nästa smäll. Det visade sig att dom lungkolappser som jag dragit på mig under åren innebar att dykning inte var något jag fick syssla med. Tillslut var det bara Anton kvar, och han gjorde det enda rätta och gav sig ner i djupet utan oss andra veklingar. Efter tre dagar var Anton klar och han är numera trions egen lilla dykare! Stort grattis till honom såklart.
Tyvärr börjar dagarna på denna underbara plats att gå mot sitt slut. Den 15e mars åker vi vidare mot Koh Lipe där vi gör ett litet gästspel innan vi fortsätter resan ner till Langkawi. Planen är att sedan återvända ett par dagar till Koh Lipe, då ön ska vara en av dom vackraste i Thailand, innan vi som sista ö för den här gången ska besöka Koh Tao. Vi känner nu också att tiden på resanda fot så sakteliga börjar lida mot sitt slut, och det med delade känslor. Självklart är det mycket vi har att längta hem till, samtidigt som livet som ledig här borta i asien är tämligen behagligt och minst sagt roligt.
Men nu älskade läsare ska vi inte gå händelserna i förväg. Än har vi en tid kvar tillsammans här på bloggen, och vilken tid det kommer att bli. Tack vare era kommentarer och erat trogna läsande kommer jag givetvis att fortsätta uppdatera er, om än med lite ojämna mellanrum. I skrivandets stund sitter jag ensam nere vid vattnet och funderar på vad jag ska beställa in att äta. Mamma och pappa, jag saknar verkligen hemlagad mat nu och ser mycket fram emot att få avnjuta äkta svensk husmanskost! Vi har gått runt på alla typer av risrätter som asien har att erbjuda och vi har alla mer eller mindre andnöd efter allt torrt ris.
Så här även inlägget "Lata dagar" nått sitt slut. Nu är det bara fortsätta hela vägen in i mål! Jag kan inte nog upplysa er om hur roligt det är att läsa era kommentarer. Efter varje nytt inlägg går vi alla in med spänning på sidan för att se om vi fått någon ny hälsing, åsikt eller liknande. Jag vill avslutningsvis passa på att gratulera min kusin Emil som den 15e mars fyller hela 15år. Stort grattis grabben! Vi kanske kan köra ett gemensamt firande på bogrens när jag kommer hem? :)
Sköt om er där hemma. Ni är BÄST! Pussar, kramar och varma hälsningar från Oskar, Anton och Mattias! Vi bjuder på ett litet bildspel från phi phi med omnejd.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Här på phi phi var tanken att vi skulle ut och prova på att dyka och förhoppningsvis ta varsitt dykarcertifikat. Tyvärr blev det lite tråkiga nyheter för två av oss tre. Mattias har haft lite bekymmer med sitt blodtryck och detta satte stopp för honom. Och under tiden vi satt och fyllde i alla papper om att vi var friska osv kom nästa smäll. Det visade sig att dom lungkolappser som jag dragit på mig under åren innebar att dykning inte var något jag fick syssla med. Tillslut var det bara Anton kvar, och han gjorde det enda rätta och gav sig ner i djupet utan oss andra veklingar. Efter tre dagar var Anton klar och han är numera trions egen lilla dykare! Stort grattis till honom såklart.
Tyvärr börjar dagarna på denna underbara plats att gå mot sitt slut. Den 15e mars åker vi vidare mot Koh Lipe där vi gör ett litet gästspel innan vi fortsätter resan ner till Langkawi. Planen är att sedan återvända ett par dagar till Koh Lipe, då ön ska vara en av dom vackraste i Thailand, innan vi som sista ö för den här gången ska besöka Koh Tao. Vi känner nu också att tiden på resanda fot så sakteliga börjar lida mot sitt slut, och det med delade känslor. Självklart är det mycket vi har att längta hem till, samtidigt som livet som ledig här borta i asien är tämligen behagligt och minst sagt roligt.
Men nu älskade läsare ska vi inte gå händelserna i förväg. Än har vi en tid kvar tillsammans här på bloggen, och vilken tid det kommer att bli. Tack vare era kommentarer och erat trogna läsande kommer jag givetvis att fortsätta uppdatera er, om än med lite ojämna mellanrum. I skrivandets stund sitter jag ensam nere vid vattnet och funderar på vad jag ska beställa in att äta. Mamma och pappa, jag saknar verkligen hemlagad mat nu och ser mycket fram emot att få avnjuta äkta svensk husmanskost! Vi har gått runt på alla typer av risrätter som asien har att erbjuda och vi har alla mer eller mindre andnöd efter allt torrt ris.
Så här även inlägget "Lata dagar" nått sitt slut. Nu är det bara fortsätta hela vägen in i mål! Jag kan inte nog upplysa er om hur roligt det är att läsa era kommentarer. Efter varje nytt inlägg går vi alla in med spänning på sidan för att se om vi fått någon ny hälsing, åsikt eller liknande. Jag vill avslutningsvis passa på att gratulera min kusin Emil som den 15e mars fyller hela 15år. Stort grattis grabben! Vi kanske kan köra ett gemensamt firande på bogrens när jag kommer hem? :)
Sköt om er där hemma. Ni är BÄST! Pussar, kramar och varma hälsningar från Oskar, Anton och Mattias! Vi bjuder på ett litet bildspel från phi phi med omnejd.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Phuket, Phi Phi och födelsedagsfirande
Hej kära läsare. Jag kommer idag börja med att varna er för att det återigen kommer att bli ett ganska långt inlägg. Jag hoppas att ni har förståelse för detta.
Jag lämnade er i senaste inlägget när vi precis hade anlänt till Phuket och Patong Beach. Precis som vi anade blev vi inte särskilt långvariga där utan kände att kvoten med svensktalande thailändare fylldes snabbt. Vi hann i alla fall med att slappa ett par dagar på stranden, besöka phukets nattmarknad och se Manchester United förlora mot Liverpool innan vi igår satte kurs mot Phi Phi-öarna.
Gårdagen var inte vilken dag som helst. Det var till och med så att det var undertecknads födelsedag. Och jag kunde inte önska mig ett bättre sätt att fira dagen på här i landet långt borta.På morgonen överraskades jag med sång, bakelse och presenter av mina underbara vänner och medresenärer. Anton var väl kanske lite lead singer, men Mattias körade lite så gott det gick. Ett fantastiskt sätt att starta dagen på vill jag lova!
Dagen fortsatte med en behaglig båtresa från Phuket till Phi Phi. På den här ön finns det inga bilar och ingen trafik, vilket är väldigt skönt i sig, men som gör det lite tyngre att leta boende med den tunga väskan på ryggen. Efter en stunds slit valde vi till slut att bo en bungalow med helt fantastisk utsikt över dom båda vikarna på ön. På ballkongen satt vi sedan och drack gott, lyssnade på musik och bara njöt av hur härlig en måndag faktiska kan vara. Senare drog vi vidare till ett ställe som heter reggae-bar och fortsatte sedan genom natten på diverse strandhak. En kanondag att fylla 21år på helt enkelt!
Idag valde vi att lämna bungalowen med den härliga utsikten. Den överskred budget en aning och lämnade, frånsett utsikten, en hel del övrigt att önska. Det kändes en aning hopplöst när vi gav oss iväg för att försöka hitta något nytt ställe att sova på, men det hela slutade med en riktigt fullträff. Nu mina damer och herrar ska ni höra. Eran favorit trio bor för tillfället på ett ställe där vi har egen terrass som det i stortsett går att hoppa ner i vattnet från. Vi bor ovanför en bar/restaurang som servar mycket gott både i dryckes och matväg. Att ligga i hängmattan på terrassen och spana ut i det klarblåvattnet, det kära läsare, är livet på en pinne!
Hur länge vi kommer att bli kvar här är osäkert. Om vi någonsin lämnar det här stället, också osäkert. Vi har till att börja med bokat in fyra nätter här, sedan får vi se vad som händer. Planen är ju ,som ni vet vid det här laget, att vi ska till Langkawi via Koh Lipe innan den 17e mars.
Oskar, Anton och Mattias mår alla bra och vi försöker nu att njuta så mycket det bara går innan det här äventyret är över och det är dags att återgå till vardagen hemma i Skövde igen. Tack så mycket för era gratulationer och kommentarer! Vi saknar er där hemma, men som ni förstår går det ingen direkt nöd på oss. Nu ska vi äta lite innan vi plockar med oss ett par chang var upp till vår terrass och beskådar den vackra solnedgången. Pussar och kramar till er alla! Här nedan följer ett litet bildspel.
Undertecknad, Oskar Lööf.
(De första utsiktsbilderna är från första boendet, de andra är från vårat nuvarande. Bilderna är för eran skull i kronologisk ordning!)
Jag lämnade er i senaste inlägget när vi precis hade anlänt till Phuket och Patong Beach. Precis som vi anade blev vi inte särskilt långvariga där utan kände att kvoten med svensktalande thailändare fylldes snabbt. Vi hann i alla fall med att slappa ett par dagar på stranden, besöka phukets nattmarknad och se Manchester United förlora mot Liverpool innan vi igår satte kurs mot Phi Phi-öarna.
Gårdagen var inte vilken dag som helst. Det var till och med så att det var undertecknads födelsedag. Och jag kunde inte önska mig ett bättre sätt att fira dagen på här i landet långt borta.På morgonen överraskades jag med sång, bakelse och presenter av mina underbara vänner och medresenärer. Anton var väl kanske lite lead singer, men Mattias körade lite så gott det gick. Ett fantastiskt sätt att starta dagen på vill jag lova!
Dagen fortsatte med en behaglig båtresa från Phuket till Phi Phi. På den här ön finns det inga bilar och ingen trafik, vilket är väldigt skönt i sig, men som gör det lite tyngre att leta boende med den tunga väskan på ryggen. Efter en stunds slit valde vi till slut att bo en bungalow med helt fantastisk utsikt över dom båda vikarna på ön. På ballkongen satt vi sedan och drack gott, lyssnade på musik och bara njöt av hur härlig en måndag faktiska kan vara. Senare drog vi vidare till ett ställe som heter reggae-bar och fortsatte sedan genom natten på diverse strandhak. En kanondag att fylla 21år på helt enkelt!
Idag valde vi att lämna bungalowen med den härliga utsikten. Den överskred budget en aning och lämnade, frånsett utsikten, en hel del övrigt att önska. Det kändes en aning hopplöst när vi gav oss iväg för att försöka hitta något nytt ställe att sova på, men det hela slutade med en riktigt fullträff. Nu mina damer och herrar ska ni höra. Eran favorit trio bor för tillfället på ett ställe där vi har egen terrass som det i stortsett går att hoppa ner i vattnet från. Vi bor ovanför en bar/restaurang som servar mycket gott både i dryckes och matväg. Att ligga i hängmattan på terrassen och spana ut i det klarblåvattnet, det kära läsare, är livet på en pinne!
Hur länge vi kommer att bli kvar här är osäkert. Om vi någonsin lämnar det här stället, också osäkert. Vi har till att börja med bokat in fyra nätter här, sedan får vi se vad som händer. Planen är ju ,som ni vet vid det här laget, att vi ska till Langkawi via Koh Lipe innan den 17e mars.
Oskar, Anton och Mattias mår alla bra och vi försöker nu att njuta så mycket det bara går innan det här äventyret är över och det är dags att återgå till vardagen hemma i Skövde igen. Tack så mycket för era gratulationer och kommentarer! Vi saknar er där hemma, men som ni förstår går det ingen direkt nöd på oss. Nu ska vi äta lite innan vi plockar med oss ett par chang var upp till vår terrass och beskådar den vackra solnedgången. Pussar och kramar till er alla! Här nedan följer ett litet bildspel.
Undertecknad, Oskar Lööf.
(De första utsiktsbilderna är från första boendet, de andra är från vårat nuvarande. Bilderna är för eran skull i kronologisk ordning!)
Från Laos till Thailand
Hej på er kära läsare!
Det dröjde inte länge innan vi tröttnade på Laos hufvudstad Vientiane. Visserligen var den delvis dömd på förhand, men staden föll oss inte alls i smaken. Istället valde vi att resa vidare söderut, mot Thailand och Bangkok. En för oss numera mycket härdade, stenhårda och vana ryggsäcksresande lätt bussresa på 12 timmar gick nästintill smärtfritt. En plump längs vägen blev tyvärr ändå för trion.
I kön till passkontrollen mellan Laos och Thailand var vi säkra på att vi självklart skulle få 30 dagar. Herregud, vad skulle det vara för, ursäkta språket, jävla påhitt att bara ge oss 15 dagar för att vi inte flyger in i landet? Fram till den som alltid lika glada kontrollanten kastade jag mitt pass och mina väl ifyllda "arrivalcards". Som vanligt granskar mannen som ser ut att fullkomligt älska sitt jobb passet med lagom entusiasm. Han plockar fram sina stämplar, Smack, smack! Oskar Lööf med resesällskap har hela 15 dagar på sig att uppleva Thailand. Fint!
Egentligen innebär det inte några större problem. Efter det att vi har varit på Koh Lipe kommer vi att ta oss ur landet genom att åka till den Malaysiska ön Langkawi. Det är ett "straff" som vi känner oss villiga att ta.
Hur som helst befinner vi oss nu alltså i svensknästet Phuket. Vi kommer troligtvis inte bli särskilt långvariga här då "menyer på svenska", skräddare som "säljer billig skjorta" och försäljare som tror att "Hejsan Svensson, kom och titta!" ska locka oss till köp inte riktigt känns som vår melodi.
Nästa mål kommer att bli Phi Phi-öarna som ligger ungefär 2 timmars båtresa utanför Phuket. Det är riktigt härligt att kunna gå runt här i skjorts och t-shirt och slippa den svenska kylan som aldrig riktigt verkar vilja släppa sitt hårda grepp om landet. Vi brottas med stora vardagsproblem som vart vi ska äta, när vi ska äta, om vi ska ett dopp till i havet innan vi tar en öl eller inte. Som ni förstår har vi det riktigt slitigt.
Som bevis på att vi faktiskt var i den fantastiska staden Vientiane tog vi hela 3 bilder! Och vet ni kära läsare, jag bjuder på er på SAMTLIGA bilder. Sköt om er där hemma, snart ses vi igen! Till sist vill jag bara återigen förtydliga hur mycket era kommentarer betyder för oss. Tack så mycket! Ni är bäst. Puss och kram.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Det dröjde inte länge innan vi tröttnade på Laos hufvudstad Vientiane. Visserligen var den delvis dömd på förhand, men staden föll oss inte alls i smaken. Istället valde vi att resa vidare söderut, mot Thailand och Bangkok. En för oss numera mycket härdade, stenhårda och vana ryggsäcksresande lätt bussresa på 12 timmar gick nästintill smärtfritt. En plump längs vägen blev tyvärr ändå för trion.
I kön till passkontrollen mellan Laos och Thailand var vi säkra på att vi självklart skulle få 30 dagar. Herregud, vad skulle det vara för, ursäkta språket, jävla påhitt att bara ge oss 15 dagar för att vi inte flyger in i landet? Fram till den som alltid lika glada kontrollanten kastade jag mitt pass och mina väl ifyllda "arrivalcards". Som vanligt granskar mannen som ser ut att fullkomligt älska sitt jobb passet med lagom entusiasm. Han plockar fram sina stämplar, Smack, smack! Oskar Lööf med resesällskap har hela 15 dagar på sig att uppleva Thailand. Fint!
Egentligen innebär det inte några större problem. Efter det att vi har varit på Koh Lipe kommer vi att ta oss ur landet genom att åka till den Malaysiska ön Langkawi. Det är ett "straff" som vi känner oss villiga att ta.
Hur som helst befinner vi oss nu alltså i svensknästet Phuket. Vi kommer troligtvis inte bli särskilt långvariga här då "menyer på svenska", skräddare som "säljer billig skjorta" och försäljare som tror att "Hejsan Svensson, kom och titta!" ska locka oss till köp inte riktigt känns som vår melodi.
Nästa mål kommer att bli Phi Phi-öarna som ligger ungefär 2 timmars båtresa utanför Phuket. Det är riktigt härligt att kunna gå runt här i skjorts och t-shirt och slippa den svenska kylan som aldrig riktigt verkar vilja släppa sitt hårda grepp om landet. Vi brottas med stora vardagsproblem som vart vi ska äta, när vi ska äta, om vi ska ett dopp till i havet innan vi tar en öl eller inte. Som ni förstår har vi det riktigt slitigt.
Som bevis på att vi faktiskt var i den fantastiska staden Vientiane tog vi hela 3 bilder! Och vet ni kära läsare, jag bjuder på er på SAMTLIGA bilder. Sköt om er där hemma, snart ses vi igen! Till sist vill jag bara återigen förtydliga hur mycket era kommentarer betyder för oss. Tack så mycket! Ni är bäst. Puss och kram.
Undertecknad, Oskar Lööf.
In the tubing, vang vieng
Nu var det ett bra tag sedan ni fick uppdatering här i bloggen om era favoritpojkar. Anledningen är att vi kanske inte riktigt har haft energin till det, men också att tillgången till wifi har varit väldigt begränsad. Hur som helst, här nedan följer nu en summering av trions senaste dagar i asien.
På bussresan mellan Luang Prabang och Vang Vieng träffade vi annan trio härliga killar från Linköping som vi nu har sällskapat med i ungefär en vecka. Vi var alltså sex stycken tappra grabbar som anlände till den mytomspunna byn Vang vieng. Det lilla samhället har något mycket annorlunda och ganska konstigt, men framför allt mycket roligt att erbjuda. Det kallas för "Tubing" och jag ska försöka förklara så gått jag kan vad det går ut på.
Från början var tanken att turister skulle få chansen att spana in det vackra och fascinerande landskapet som finns längs med floden "Namsong River", genom att sätta sig i en badring av modellen större, och sakta glida ner med flodens ström och på så vis kunna njuta av storslagna berg och klippor som reser sig likt väggar utmed floden.
Det dröjde inte länge innan någon kom på att det vore en bra idè att smälla upp en bar vid flodvattnet och erbjuda dom tubande turisterna en öl och något att äta innan man fortsatte sin färd. När den första baren väl var på plats växte snart bar efter bar fram, och snart var hela floden kantad av barer som "Q-bar", "Sunsetbar", "BAR III", "Smilebar", "Fluidbar" och många fler. I och med detta flyttades också fokus från att ge turister en stillsam och lugn chans att spana in naturen, till att med hjälp av så hög musik som möjligt, högsta eller mest galna vattenattraktion och bäst priser i baren, locka gäster till just sin bar.
I Vang vieng är det som ni kanske förstår kära läsare mest ungdomar. Varje dag umgefär runt lunchtid ansluter ett stort antal gäster floden och dom olika barerna. På varje bar finns det alltså också möjlighet att prova någon form av vattenattraktion. Ofta i form av en stor "sving" eller en mer eller mindre spektakulär vattenrutschkana. Tyvärr blir kombinationen vatten och alkohol inte alltid så lyckad, men sålänge allt går som det ska är det fruktansvärt roligt. Och kära föräldrar, vi kan lugna er. Vi mår alla bra och har inte råkat ut för några olyckor.
Efter fyra mycket underhållande och händelserika tubing-dagar kände vi oss nöjda. Vi har nu tillslut kommit fram, efter en ganska varm och hoppig bussresa längs Laos dåliga vägar, till huvudstaden som heter Vientiane. Här blev det dags att säga adjö till våra vänner från Linköping, då dom skulle vidare mot Kambodja. Vår plan för nu är att vänta till den 4e mars med att åka in i Thailand. På så vis slipper vi att göra en "visumflykt" och kan stanna i landet tills det att vi åker hem(!) den 4e april. I Thailand har vi tänkt att resa enligt följande : Mot Phuket för att kunna nå Phi-Phi öarna, sedan Koh Lipe och avslutningsvis Koh Tao innan vi beger oss till Bangkok och hemfärd.
Jösses, det kan nog vara rekord i antal tecken. Jag hoppas att ni orkade läsa även detta långa inlägg utan att tappa intresset allt för mycket. Tillslut vill jag bara passa på att skicka en hälsning till mina saknade lagkamrater i Lerdala IF. Bra jobbat i helgen, vad jag förstod var vi överlägsna i årets första träningsmatch. HÄRLIGT! Varma hälsningar från Oskar, Mattias och Anton till alla er där hemma.
Undertecknad, Oskar Lööf.
(Det finns ett betydligt större bildarkiv från dessa dagar som ni kanske förstår. Men kära ni, allt visas inte här..)
På bussresan mellan Luang Prabang och Vang Vieng träffade vi annan trio härliga killar från Linköping som vi nu har sällskapat med i ungefär en vecka. Vi var alltså sex stycken tappra grabbar som anlände till den mytomspunna byn Vang vieng. Det lilla samhället har något mycket annorlunda och ganska konstigt, men framför allt mycket roligt att erbjuda. Det kallas för "Tubing" och jag ska försöka förklara så gått jag kan vad det går ut på.
Från början var tanken att turister skulle få chansen att spana in det vackra och fascinerande landskapet som finns längs med floden "Namsong River", genom att sätta sig i en badring av modellen större, och sakta glida ner med flodens ström och på så vis kunna njuta av storslagna berg och klippor som reser sig likt väggar utmed floden.
Det dröjde inte länge innan någon kom på att det vore en bra idè att smälla upp en bar vid flodvattnet och erbjuda dom tubande turisterna en öl och något att äta innan man fortsatte sin färd. När den första baren väl var på plats växte snart bar efter bar fram, och snart var hela floden kantad av barer som "Q-bar", "Sunsetbar", "BAR III", "Smilebar", "Fluidbar" och många fler. I och med detta flyttades också fokus från att ge turister en stillsam och lugn chans att spana in naturen, till att med hjälp av så hög musik som möjligt, högsta eller mest galna vattenattraktion och bäst priser i baren, locka gäster till just sin bar.
I Vang vieng är det som ni kanske förstår kära läsare mest ungdomar. Varje dag umgefär runt lunchtid ansluter ett stort antal gäster floden och dom olika barerna. På varje bar finns det alltså också möjlighet att prova någon form av vattenattraktion. Ofta i form av en stor "sving" eller en mer eller mindre spektakulär vattenrutschkana. Tyvärr blir kombinationen vatten och alkohol inte alltid så lyckad, men sålänge allt går som det ska är det fruktansvärt roligt. Och kära föräldrar, vi kan lugna er. Vi mår alla bra och har inte råkat ut för några olyckor.
Efter fyra mycket underhållande och händelserika tubing-dagar kände vi oss nöjda. Vi har nu tillslut kommit fram, efter en ganska varm och hoppig bussresa längs Laos dåliga vägar, till huvudstaden som heter Vientiane. Här blev det dags att säga adjö till våra vänner från Linköping, då dom skulle vidare mot Kambodja. Vår plan för nu är att vänta till den 4e mars med att åka in i Thailand. På så vis slipper vi att göra en "visumflykt" och kan stanna i landet tills det att vi åker hem(!) den 4e april. I Thailand har vi tänkt att resa enligt följande : Mot Phuket för att kunna nå Phi-Phi öarna, sedan Koh Lipe och avslutningsvis Koh Tao innan vi beger oss till Bangkok och hemfärd.
Jösses, det kan nog vara rekord i antal tecken. Jag hoppas att ni orkade läsa även detta långa inlägg utan att tappa intresset allt för mycket. Tillslut vill jag bara passa på att skicka en hälsning till mina saknade lagkamrater i Lerdala IF. Bra jobbat i helgen, vad jag förstod var vi överlägsna i årets första träningsmatch. HÄRLIGT! Varma hälsningar från Oskar, Mattias och Anton till alla er där hemma.
Undertecknad, Oskar Lööf.
(Det finns ett betydligt större bildarkiv från dessa dagar som ni kanske förstår. Men kära ni, allt visas inte här..)
