Laos
Hjärtligt välkomna till Laos och Luang Prabang! I det här landet är det varmt och torrt. Naturen är vacker och valutan är kip, vägarna håller inte alltid samma standard som hemma i Sverige. Vi äter stora bagutter för 20kr och dricker halvliters öl för 9kr. Vi tycker helt enkelt att det är synd att klaga. Hur har ni det hemma i kylan?
Resan hit var lite annorlunda då flygplanet var drivet av propellrar och inte rymde alls många passagerare. Planets storlek gjorde också att varje liten riktningsförändring eller turbulens fick hela planet att skaka och det kändes lite som att man satt i bergochdalbana och inte i ett flygplan. När vi landade efter ungefär en timmas flygning och satte våra fötter på trygga moder jord igen möttes vi av en flygplats som inte var mycket större än planet självt faktiskt. Lite halvtaskiga bokstäver, gjorda av vad som såg ut att vara julgransbelysning, bekräftade i alla fall att vi var i Luang Prabang.
Första natten här bodde vi alla tre i ett dubbelrum, vilket var väldigt mysigt men kanske en aning trångt. Nu bor vi istället på ett riktigt bra ställe där vi alla har varsin säng, fräscht badrum, en tv som förhoppningsvis sänder Champions League och egen liten veranda. Härifrån gör vi som vanligt spännande och roliga utflykter för att upptäcka vad staden och landet har att erbjuda.
Här har vi gjort två olika utflykter hittills. Den första var till något som heter "Pak Ou caves" och ligger ungefär en timmas mycket skumpig tuk-tuk resa bort. Det är riktigt häftig natur och vi åkte även en bit på "Mekong River" för att nå grottorna. Tyvärr var väl inte själva grottorna så jättehäftiga. Dom var fyllda med mängder av olika Buddahfigurer i olika storlek och material men det imponerade inte så mycket på den svårflirtade trion.
Den andra utflykten blev en riktigt höjdare. Luang Prabang waterfalls var stället som skulle besökas. Ett helt otroligt vackert sagolandskap med vattenfall, sötvattenspooler och höjdskillnader liggandes inne i skogen var vad som mötte oss. Givetvis togs tillfället i akt att kasta sig i det isblåa och kyliga vattnet, det var en riktigt skön känsla att kunna svalka av sig i sötvatten.
I skrivandets stund är vi tillbaka på hotellet och det är snart dags för oss att återigen stoppa i oss en baguette av storlek större och skölja ner med en kall öl. Som ni förstår är livet här inte allt för jobbigt och vi får se hur länge vi stannar här innan det är dags att åka vidare till Vang Vieng och den beryktade "tubingen". Tack för era många och trevliga kommentarer i förra inlägget. Det uppskattas verkligen! Jag hoppas att även detta inlägg har varit till er belåtenhet och att ni kan kladda ner någon kråka eller två. Tack för nu och på återseende! Varma hälsningar från Trion.
(Innan ni kollar in bilderna måste vi bara varna våra kvinnliga läsare. Då en trio med kalenderpojkar som oss får lite vacker bakgrund och möjlighet att flexa tar vi givetvis chansen. Ni kollar på egen risk.)
Undertecknad, Oskar Lööf.
Resan hit var lite annorlunda då flygplanet var drivet av propellrar och inte rymde alls många passagerare. Planets storlek gjorde också att varje liten riktningsförändring eller turbulens fick hela planet att skaka och det kändes lite som att man satt i bergochdalbana och inte i ett flygplan. När vi landade efter ungefär en timmas flygning och satte våra fötter på trygga moder jord igen möttes vi av en flygplats som inte var mycket större än planet självt faktiskt. Lite halvtaskiga bokstäver, gjorda av vad som såg ut att vara julgransbelysning, bekräftade i alla fall att vi var i Luang Prabang.
Första natten här bodde vi alla tre i ett dubbelrum, vilket var väldigt mysigt men kanske en aning trångt. Nu bor vi istället på ett riktigt bra ställe där vi alla har varsin säng, fräscht badrum, en tv som förhoppningsvis sänder Champions League och egen liten veranda. Härifrån gör vi som vanligt spännande och roliga utflykter för att upptäcka vad staden och landet har att erbjuda.
Här har vi gjort två olika utflykter hittills. Den första var till något som heter "Pak Ou caves" och ligger ungefär en timmas mycket skumpig tuk-tuk resa bort. Det är riktigt häftig natur och vi åkte även en bit på "Mekong River" för att nå grottorna. Tyvärr var väl inte själva grottorna så jättehäftiga. Dom var fyllda med mängder av olika Buddahfigurer i olika storlek och material men det imponerade inte så mycket på den svårflirtade trion.
Den andra utflykten blev en riktigt höjdare. Luang Prabang waterfalls var stället som skulle besökas. Ett helt otroligt vackert sagolandskap med vattenfall, sötvattenspooler och höjdskillnader liggandes inne i skogen var vad som mötte oss. Givetvis togs tillfället i akt att kasta sig i det isblåa och kyliga vattnet, det var en riktigt skön känsla att kunna svalka av sig i sötvatten.
I skrivandets stund är vi tillbaka på hotellet och det är snart dags för oss att återigen stoppa i oss en baguette av storlek större och skölja ner med en kall öl. Som ni förstår är livet här inte allt för jobbigt och vi får se hur länge vi stannar här innan det är dags att åka vidare till Vang Vieng och den beryktade "tubingen". Tack för era många och trevliga kommentarer i förra inlägget. Det uppskattas verkligen! Jag hoppas att även detta inlägg har varit till er belåtenhet och att ni kan kladda ner någon kråka eller två. Tack för nu och på återseende! Varma hälsningar från Trion.
(Innan ni kollar in bilderna måste vi bara varna våra kvinnliga läsare. Då en trio med kalenderpojkar som oss får lite vacker bakgrund och möjlighet att flexa tar vi givetvis chansen. Ni kollar på egen risk.)
Undertecknad, Oskar Lööf.
Halong bay
Varma hälsningar från ett kyligt Hanoi!
Anledningen till att det inte har kommit något nytt blogginlägg det senaste är för att vi tyvärr inte har
haft tillgång till ett fungerande internet. Visst är det lite beklaligt, men så ligger det till. Hur som helst
är det nu dags för ett nytt inlägg.
Först ska meddelas till er där hemma att vi alla är i land och i säkerhet. Vi har läst och hört om olyckan som hände i Halong bay. Vi kan bara konstatera att det hade varit allt annat än roligt att befinna sig på en sådan typ av båt samtidigt som vattnet forsar in...Nu till rapportering!
Vi har nu nått upp till Vietnams huvudstad Hanoi. Nattbussen som tog oss från Hoi An var en ganska långdragen upplevelse som tog upp mot 13 timmar att genomföra. Det som slog emot oss när vi till slut klev av bussen var något väldigt oväntat. Kyla. Dåligt pålästa och kanske en aning naiva gjorde vi entrè i shorts och t-shirt i den 15gradiga och lätt regniga storstaden. Tydligen har vi förstått att det såhär års kan vara ganska kallt i norra Vietnam, något vi också bittert har fått erfara.
Det är givetvis inte några minusgrader, men när man kommer från betydligt varmare klimat känns 15 grader som rena vargavintern. Vi har fått plocka på oss dom få lite tjockare kläder vi haft med oss, för inte låter vi lite kyla stoppa oss. Istället för att ge upp och bara lägga oss under våra täcken på hotelrummet gav vi oss ut och bokade en "2days, 1night"-trip i det mycket fascinarande "Halong bay", som ligger ungefär 3timmars skumpig och obekväm minibussresa från Hanoi.
Att kliva på båten och ge sig ut på havet gjorde oss tyvärr inte så mycket varmare. Det hela blev inte heller bättre då vi insåg att dom flesta andra på båten var utrustade för att klara av en "2days, 1night" i en iglo i sibirien. Helt plötsligt var vi inte heller intresserade av att ha AC eller fläckt i hytten, det kändes mer nödvändigt med element,
vilket tyvärr inte fanns.
Nu tror ni kanske att trion började misströsta? Icke! Vi trotsade kylan och gav oss upp på däck där vi blickade ut över den fantastiska bukten. Båten tog oss längre och längre ut och det fullständigt kryllade av stora stenkolosser som reste sig rakt ur havet. När kvällen närmade sig fick vi ta till lite välbehövlig dryck för att hålla värmen innan vi kröp ner fullt påklädda i vår hytt, som för övrigt låg vägg i vägg med båtens motor, och vaggades så småningom till sömns.
Självklart var sovmorgon inget att tänka på. Här fanns ju chansen att paddla kajak! Upp hur hytten hoppade, klockan 07.30, tre laddade om än något frusna och trötta 20åringar från Skövde. Till vår stora lättnad hade temperaturen stigit lite och vi sjönk ner i våra kajaker. Det var verkligen en höjdare att helt ljudlöst glida fram i detta sagolandskap. Efter vi paddlat var det dags att vända mot hamn igen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det var en rolig men kylslagen utflykt. Halong bay gör sig förmodligen bättre i strålande solsken och värme, men vi imponerades vädret till trots, av den storslagna naturen.
Nu blev det ett långt inlägg igen. Hoppas att ni orkade läsa hela texten utan att somna eller tappa intresset.
I skrivandets stund ligger vi lite trötta och något förkylda i sängarna efter att ha varit uppe i natt och kollat när
Arsenal lyckades besegra Barcelona i Champions League. Jag för väl gratulera mina Arsenalanghängare till kompisar, men inget mål kan mätas med det som Rooney gjorde mot City ;)
Tyvärr gör sig inte bilderna riktigt rättvisa, men här kommer det ett litet potpurri från våra dagar i Halong bay.
Tack för era kommenterar! Dom värmer oss verkligen nu när vi är lite frusna. Vi stannar här i Hanoi fram till det att vi flyger till Luang Prabang i Laos den 19e. Sköt om er så hörs vi snart igen. Kramar och pussar från trion med guldkant!
Undertecknad, Oskar Lööf.
Anledningen till att det inte har kommit något nytt blogginlägg det senaste är för att vi tyvärr inte har
haft tillgång till ett fungerande internet. Visst är det lite beklaligt, men så ligger det till. Hur som helst
är det nu dags för ett nytt inlägg.
Först ska meddelas till er där hemma att vi alla är i land och i säkerhet. Vi har läst och hört om olyckan som hände i Halong bay. Vi kan bara konstatera att det hade varit allt annat än roligt att befinna sig på en sådan typ av båt samtidigt som vattnet forsar in...Nu till rapportering!
Vi har nu nått upp till Vietnams huvudstad Hanoi. Nattbussen som tog oss från Hoi An var en ganska långdragen upplevelse som tog upp mot 13 timmar att genomföra. Det som slog emot oss när vi till slut klev av bussen var något väldigt oväntat. Kyla. Dåligt pålästa och kanske en aning naiva gjorde vi entrè i shorts och t-shirt i den 15gradiga och lätt regniga storstaden. Tydligen har vi förstått att det såhär års kan vara ganska kallt i norra Vietnam, något vi också bittert har fått erfara.
Det är givetvis inte några minusgrader, men när man kommer från betydligt varmare klimat känns 15 grader som rena vargavintern. Vi har fått plocka på oss dom få lite tjockare kläder vi haft med oss, för inte låter vi lite kyla stoppa oss. Istället för att ge upp och bara lägga oss under våra täcken på hotelrummet gav vi oss ut och bokade en "2days, 1night"-trip i det mycket fascinarande "Halong bay", som ligger ungefär 3timmars skumpig och obekväm minibussresa från Hanoi.
Att kliva på båten och ge sig ut på havet gjorde oss tyvärr inte så mycket varmare. Det hela blev inte heller bättre då vi insåg att dom flesta andra på båten var utrustade för att klara av en "2days, 1night" i en iglo i sibirien. Helt plötsligt var vi inte heller intresserade av att ha AC eller fläckt i hytten, det kändes mer nödvändigt med element,
vilket tyvärr inte fanns.
Nu tror ni kanske att trion började misströsta? Icke! Vi trotsade kylan och gav oss upp på däck där vi blickade ut över den fantastiska bukten. Båten tog oss längre och längre ut och det fullständigt kryllade av stora stenkolosser som reste sig rakt ur havet. När kvällen närmade sig fick vi ta till lite välbehövlig dryck för att hålla värmen innan vi kröp ner fullt påklädda i vår hytt, som för övrigt låg vägg i vägg med båtens motor, och vaggades så småningom till sömns.
Självklart var sovmorgon inget att tänka på. Här fanns ju chansen att paddla kajak! Upp hur hytten hoppade, klockan 07.30, tre laddade om än något frusna och trötta 20åringar från Skövde. Till vår stora lättnad hade temperaturen stigit lite och vi sjönk ner i våra kajaker. Det var verkligen en höjdare att helt ljudlöst glida fram i detta sagolandskap. Efter vi paddlat var det dags att vända mot hamn igen. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det var en rolig men kylslagen utflykt. Halong bay gör sig förmodligen bättre i strålande solsken och värme, men vi imponerades vädret till trots, av den storslagna naturen.
Nu blev det ett långt inlägg igen. Hoppas att ni orkade läsa hela texten utan att somna eller tappa intresset.
I skrivandets stund ligger vi lite trötta och något förkylda i sängarna efter att ha varit uppe i natt och kollat när
Arsenal lyckades besegra Barcelona i Champions League. Jag för väl gratulera mina Arsenalanghängare till kompisar, men inget mål kan mätas med det som Rooney gjorde mot City ;)
Tyvärr gör sig inte bilderna riktigt rättvisa, men här kommer det ett litet potpurri från våra dagar i Halong bay.
Tack för era kommenterar! Dom värmer oss verkligen nu när vi är lite frusna. Vi stannar här i Hanoi fram till det att vi flyger till Luang Prabang i Laos den 19e. Sköt om er så hörs vi snart igen. Kramar och pussar från trion med guldkant!
Undertecknad, Oskar Lööf.
Hoi an
Hejsan!
Då var det dags för ytterligare ett inlägg i världens absolut bästa och mest intressanta reseblogg, "Asiennollelva"! Jag hoppas att ni är lika glada över det som jag är.
Det är så att vi har nått den lilla och gamla staden Hoi an som också denna ligger längs Vietnams kust. Staden är väldigt charmig och påminner faktiskt en del om gamla stan i Stockholm.
Vädret här har varit ganska dåligt, och med dåligt menar jag kanske inte snöstorm och minusgrader som det är hos er, utan mer ca 20 grader och lite mulet. Här har vi laddat våra batterier med god mat och dryck, en liten båttur och en cykelutflykt till stranden. Vi har varit här i två nätter och åker snart vidare norrut med målet: Hanoi. Även denna gång blir det en resa med "sleeping bus" och vi beräknas vara framme tidigt måndag morgon.
Från Hanoi är alltså tanken att vi ska ta oss till Ha long bay där vi hoppas kunna stanna några dagar innan vi beger oss vidare till Laos. Vietnam är ett land vi i trion tycker om. Det är vacker natur, oftast trevligt folk och väldigt billigt. Känslan är också att landet inte är riktigt lika hårt drabbat av fattigdom som exempelvis Kambodja. Nej kära vänner, Vietnam är ett land ni alla borde åka och upptäcka på egen hand.
Jag tror inte att det finns något mer att rapportera om just nu. Vi mår sånär som på några småskavanker bra och njuter av vår ledighet. Det ska erkännas att det hela faktiskt blir lite bättre när man hör om snö och slask i det kalla hemlandet i norr. Tack för att ni läst även detta inlägg! Pussar och kramar från Oskar, Anton och Mattias.
(p.s Vi älskar att ni kommenterar och "Twigs" dina trogna kommenterar är guld värda. Men..Vem är du? :) d.s)
Undertecknad, Oskar Lööf.
Då var det dags för ytterligare ett inlägg i världens absolut bästa och mest intressanta reseblogg, "Asiennollelva"! Jag hoppas att ni är lika glada över det som jag är.
Det är så att vi har nått den lilla och gamla staden Hoi an som också denna ligger längs Vietnams kust. Staden är väldigt charmig och påminner faktiskt en del om gamla stan i Stockholm.
Vädret här har varit ganska dåligt, och med dåligt menar jag kanske inte snöstorm och minusgrader som det är hos er, utan mer ca 20 grader och lite mulet. Här har vi laddat våra batterier med god mat och dryck, en liten båttur och en cykelutflykt till stranden. Vi har varit här i två nätter och åker snart vidare norrut med målet: Hanoi. Även denna gång blir det en resa med "sleeping bus" och vi beräknas vara framme tidigt måndag morgon.
Från Hanoi är alltså tanken att vi ska ta oss till Ha long bay där vi hoppas kunna stanna några dagar innan vi beger oss vidare till Laos. Vietnam är ett land vi i trion tycker om. Det är vacker natur, oftast trevligt folk och väldigt billigt. Känslan är också att landet inte är riktigt lika hårt drabbat av fattigdom som exempelvis Kambodja. Nej kära vänner, Vietnam är ett land ni alla borde åka och upptäcka på egen hand.
Jag tror inte att det finns något mer att rapportera om just nu. Vi mår sånär som på några småskavanker bra och njuter av vår ledighet. Det ska erkännas att det hela faktiskt blir lite bättre när man hör om snö och slask i det kalla hemlandet i norr. Tack för att ni läst även detta inlägg! Pussar och kramar från Oskar, Anton och Mattias.
(p.s Vi älskar att ni kommenterar och "Twigs" dina trogna kommenterar är guld värda. Men..Vem är du? :) d.s)
Undertecknad, Oskar Lööf.
På resande fot
Hej på er kära läsare!
Eran favorittrio är i full gång med att på bara någon vecka göra det som USA inte lyckades göra på 7år. Nämligen att ta sig från södra Vietnam till norra. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att vi nu har provat ett för oss nytt sätt att resa på. Det som vi har provat den här gången är vad som kallas "sleeping bus". Det låter kanske inte så speciellt, jag vet inte om det är så speciellt heller. Men det är hur som helst ett härligt sätt att resa på!
Alla passagerare har som en egen liten kupè där man kan välja om man vill ha sitt säte i sov eller sitt-position. Var och en har också ett litet bord placerat framför sig där man kan lägga det man finner lämpligt.
Det är härligt att krypa upp i sitt säte och växla lite vanliga artighetsfraser med sin sätesgranne. "Jaha, vart kommer du ifrån?" "Har du varit ute länge?" "Reser du ensam?" osv.
När det är avklarat lägger sig ett skönt lugn över bussen. Alla respekteras och tillåts göra det dom själva känner för. Några som känner att det inte riktigt räckte med dom vanliga artighetsfraserna småpratar lätt vidare med varandra. Några plockar fram sina pocketböcker, pillar med sina telefoner eller mp3-spelare medans några med en gång försöker få sig lite välbehövlig vila sitter några helt enkelt och blickar ut genom fönstren i bussen. Det är rogivande att sitta och titta ut på det annorlunda landskapet som glider förbi i lagom takt, då vägarna inte alltid håller högsta klass och bussen får anpassa sin, får man god tid på sig att kolla in omgivningarna.
Med kvällen kommer också givetvis mörkret. Bussen förvandlas då till en åkande sovsal. Säte efter säte fälls ner till sovposition och passagerare efter passagerare välkomnas av John Blund. Det lätta/mer hårda skumpandet från vägen vaggar oss sakta till sömns. Med jämna mellanrum vaknar man och kan fastställa att allt är som det ska. Så småningom kommer gryningen och sätena börjar så sakteliga att fällas upp igen. "Har du sovit gott?" "Vet du vart vi är?" och "Är det långt kvar?". Är den typen av fraser som utbyts med grannarna.
Det dröjer inte länge förens bussen saktar in och man är framme på en ny plats längs Vietnams kust. Man tackar sin granne för sällskapet och önskar den samma en fortsatt trevlig resa. "Sleeping bus", ett mysigt och skönt sätt att resa.
Undetecknad, Oskar Lööf.
Eran favorittrio är i full gång med att på bara någon vecka göra det som USA inte lyckades göra på 7år. Nämligen att ta sig från södra Vietnam till norra. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är att vi nu har provat ett för oss nytt sätt att resa på. Det som vi har provat den här gången är vad som kallas "sleeping bus". Det låter kanske inte så speciellt, jag vet inte om det är så speciellt heller. Men det är hur som helst ett härligt sätt att resa på!
Alla passagerare har som en egen liten kupè där man kan välja om man vill ha sitt säte i sov eller sitt-position. Var och en har också ett litet bord placerat framför sig där man kan lägga det man finner lämpligt.
Det är härligt att krypa upp i sitt säte och växla lite vanliga artighetsfraser med sin sätesgranne. "Jaha, vart kommer du ifrån?" "Har du varit ute länge?" "Reser du ensam?" osv.
När det är avklarat lägger sig ett skönt lugn över bussen. Alla respekteras och tillåts göra det dom själva känner för. Några som känner att det inte riktigt räckte med dom vanliga artighetsfraserna småpratar lätt vidare med varandra. Några plockar fram sina pocketböcker, pillar med sina telefoner eller mp3-spelare medans några med en gång försöker få sig lite välbehövlig vila sitter några helt enkelt och blickar ut genom fönstren i bussen. Det är rogivande att sitta och titta ut på det annorlunda landskapet som glider förbi i lagom takt, då vägarna inte alltid håller högsta klass och bussen får anpassa sin, får man god tid på sig att kolla in omgivningarna.
Med kvällen kommer också givetvis mörkret. Bussen förvandlas då till en åkande sovsal. Säte efter säte fälls ner till sovposition och passagerare efter passagerare välkomnas av John Blund. Det lätta/mer hårda skumpandet från vägen vaggar oss sakta till sömns. Med jämna mellanrum vaknar man och kan fastställa att allt är som det ska. Så småningom kommer gryningen och sätena börjar så sakteliga att fällas upp igen. "Har du sovit gott?" "Vet du vart vi är?" och "Är det långt kvar?". Är den typen av fraser som utbyts med grannarna.
Det dröjer inte länge förens bussen saktar in och man är framme på en ny plats längs Vietnams kust. Man tackar sin granne för sällskapet och önskar den samma en fortsatt trevlig resa. "Sleeping bus", ett mysigt och skönt sätt att resa.
Undetecknad, Oskar Lööf.
Mui ne
Resan som ska ta oss längs Vietnams kust har nu börjat. Första stoppet blev en liten stad som heter Mui ne. Staden, eller byn kanske är mer rätt, ligger väldigt fint precis vid vattnet. Det märks att fiske är det som gäller här förutom turismen såklart. Hurtiga som vi är hyrde vi cyklar igår för att upptäcka byn, det var riktigt skönt att trampa sig fram längs vattnet.
Det blir ett väldigt kort stopp här och vi har spanat in det som byn är mest känd för, ett häftigt sandlandskap med stora sanddynor. Redan senare idag åker vi vidare upp mot Hoi An där vi hoppas kunna stanna lite längre. Vietnams kust är väldigt lång och vi har totalt bara 15 dagar som vi får vistas i landet. Det innebär att vi måste ha ett ganska bra restempo för att klara av det inom tidsramen.
Målet är Ha Long Bay som ligger i norra Vietnam, öster om Hanoi, som tydligen ska vara något utöver det vanliga. Den 19e februari är sedan flygbiljetten bokad som ska ta oss från Hanoi till Luang Prabang (Laos).
Det var allt för nu kära läsare. Hoppas att ni har det bra där hemma. Vi saknar er! Varma hälsningar från trion.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Det blir ett väldigt kort stopp här och vi har spanat in det som byn är mest känd för, ett häftigt sandlandskap med stora sanddynor. Redan senare idag åker vi vidare upp mot Hoi An där vi hoppas kunna stanna lite längre. Vietnams kust är väldigt lång och vi har totalt bara 15 dagar som vi får vistas i landet. Det innebär att vi måste ha ett ganska bra restempo för att klara av det inom tidsramen.
Målet är Ha Long Bay som ligger i norra Vietnam, öster om Hanoi, som tydligen ska vara något utöver det vanliga. Den 19e februari är sedan flygbiljetten bokad som ska ta oss från Hanoi till Luang Prabang (Laos).
Det var allt för nu kära läsare. Hoppas att ni har det bra där hemma. Vi saknar er! Varma hälsningar från trion.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Trafik
Såhär är är det. Ho Chi Minh har över 2 miljoner mopeder och trafiken är verkligen helt galen. Vid första anblicken är allt bara ett enda stort kaos! Det är bilar, bussar, mopeder, cyklar och alla andra typer av fordon man kan tänka sig och alla åker huller om buller. Det är ett konstant tutande från samtliga förare och trafiken går åt alla möjliga och omöjliga håll.
Det är i alla fall så det uppfattas innan man faktiskt inser att allt är väldigt kontrollerat. Hierarkin är extremt tydlig. Bussar går alltid först, alltid! Sedan kommer bilar, mopeder och längst ner i pyramiden hittar vi dom stackars cyklisterna. Oftast hör man på tutan vilken typ av fordon det är som kommer bakom, och i och med det kan man snabbt avgöra om man borde lämna plats eller fortsätta som planerat. Givetvis är det inget alternativ att hyra mopder, men att åka med några riktigt rutinerade rävar är roligt och skönt. Som ni förstår är det svårt att återge hur det ser ut genom att skriva, därför hoppas jag att lite bilder kan vara till er hjälp. Kramar från trion!
Undertecknad, Oskar Lööf.
Det är i alla fall så det uppfattas innan man faktiskt inser att allt är väldigt kontrollerat. Hierarkin är extremt tydlig. Bussar går alltid först, alltid! Sedan kommer bilar, mopeder och längst ner i pyramiden hittar vi dom stackars cyklisterna. Oftast hör man på tutan vilken typ av fordon det är som kommer bakom, och i och med det kan man snabbt avgöra om man borde lämna plats eller fortsätta som planerat. Givetvis är det inget alternativ att hyra mopder, men att åka med några riktigt rutinerade rävar är roligt och skönt. Som ni förstår är det svårt att återge hur det ser ut genom att skriva, därför hoppas jag att lite bilder kan vara till er hjälp. Kramar från trion!
Undertecknad, Oskar Lööf.
Ho Chi Minh
Hej!
Först vill jag börja med att be lite om ursäkt. Det förra inlägget var inte av den allra muntraste sorten, men sedan är väl inte folkmord och tortyr särskilt roligt heller. Hur som helst kommer det att bli bättring. I skrivandets stund sitter vi alla på hotellet och dricker lite öl och har det vi kallar "sista natten med gänget". I morgon är det dags för det andra resgänget på fyra personer att åka vidare och trion blir återigen tre.
Här i Ho Chi Minh har vi varit på ytterligare ett museum, den här gången handlade det om Vietnamkriget. Det var väldigt intressant och välgjort. Fast även denna gång blev det nästan lite väl mycket ibland. En del bilder borde kanske hängas undan istället för att stå som utställning. Kvällen spenderades på en trevlig liten bar där vi kollade Chelsea mot Liverpool.
Idag har vi tagit oss ut till dom berömda tunnlarna. Det var verkligen intressant och roligt. Med hjälp av en kanonbra guide fick vi riktigt bra inblick i hur det faktiskt måste varit när amerikanerna invarderade landet. Vi fick krypa runt 3 meter under jorden i tunnlar, och det var med skräckblandad-förstjusning som vi lite osäkra gav oss ner och började krypa. Med jämna mellanrum hördes vår guide ropa: "Keep on going!" och "Im here", någonstans ovanför oss.
Hela 200km tunnlar har grävts och det har bildats som ett litet samhälle under jorden med både skolor, sjukhus och andra typer av byggnader som var nödvändiga under USA:s många bombanfall.
Vi stannar här även i morgon innan vi ska dra oss vidare längst Vietnams kust. Skulle vi kunna få lite kommentarer idag kanske!? Det här var väl ett inlägg glatt nog för det!? :) Sköt om er kära läsare. PUSS och KRAM från trion med guldkant.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Först vill jag börja med att be lite om ursäkt. Det förra inlägget var inte av den allra muntraste sorten, men sedan är väl inte folkmord och tortyr särskilt roligt heller. Hur som helst kommer det att bli bättring. I skrivandets stund sitter vi alla på hotellet och dricker lite öl och har det vi kallar "sista natten med gänget". I morgon är det dags för det andra resgänget på fyra personer att åka vidare och trion blir återigen tre.
Här i Ho Chi Minh har vi varit på ytterligare ett museum, den här gången handlade det om Vietnamkriget. Det var väldigt intressant och välgjort. Fast även denna gång blev det nästan lite väl mycket ibland. En del bilder borde kanske hängas undan istället för att stå som utställning. Kvällen spenderades på en trevlig liten bar där vi kollade Chelsea mot Liverpool.
Idag har vi tagit oss ut till dom berömda tunnlarna. Det var verkligen intressant och roligt. Med hjälp av en kanonbra guide fick vi riktigt bra inblick i hur det faktiskt måste varit när amerikanerna invarderade landet. Vi fick krypa runt 3 meter under jorden i tunnlar, och det var med skräckblandad-förstjusning som vi lite osäkra gav oss ner och började krypa. Med jämna mellanrum hördes vår guide ropa: "Keep on going!" och "Im here", någonstans ovanför oss.
Hela 200km tunnlar har grävts och det har bildats som ett litet samhälle under jorden med både skolor, sjukhus och andra typer av byggnader som var nödvändiga under USA:s många bombanfall.
Vi stannar här även i morgon innan vi ska dra oss vidare längst Vietnams kust. Skulle vi kunna få lite kommentarer idag kanske!? Det här var väl ett inlägg glatt nog för det!? :) Sköt om er kära läsare. PUSS och KRAM från trion med guldkant.
Undertecknad, Oskar Lööf.
Phnom Penh
Hejsan!
Det är eran favorit-trio som hör av sig igen. Fortfarande är vi ett sällskap på sju stycken som reser runt och upptäcker en hel massa spännande saker i Asien. Igår kom vi till Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Till att börja med gick vi till det kungligapalatset, mycket mer orkade vi inte utan det blev en lugn kväll med kortspel och skönt häng på hotellet.
Idag började med att besöka "Security prison 21". Ett föredetta fängelse där flera hundratusentals civila Kambodjaner torterades och mördades under brutala former av "Röda Khmererna".
Man fick gå runt i dom olika fängelsebyggnaderna som innan det blev fängelse var en skolbyggnad. Det var små celler och dom hade bevarat många av dom helt intakta. Det fanns även många bilder från hur det såg ut på fängelset under 70-talet, då Röda Khmererna styrde Kambodja med järnhand. Kvar fanns även en hel del tortyrredskap. Det var kanske inte någon jätterolig upplevelse, men ändå intressant att ha sett.
Efter besöket på museet åkte vi vidare till det som kallas "Killing Fields". Det är platsen där helt osannolika mängder människor avrättades och begravdes. Mellan 1975-1979 uppskattas ungefär 2miljoner Kambodjaner ha fått sätta livet till. Kvar av dessa människor finns massor med dödskallar och andra rester som grävst upp från massgravarna.
När vi hade avverkat både fängelset och massgravarna tog vi oss tillbaka till stan där vi åt lite innan det var dags att resa vidare igen. I skrivandets stund befinner vi oss i Vietnam, närmare bestämt i staden Ho Chi Minh eller Saigon som den också kallas. Här är tanken att vi återigen ska ge oss in i krigshistoria och annat elände. Vi ska kika in dom berömda tunnlarna och gå på krigsmuseum.
Alla mår bra och vi är vid gott mod, trots en ganska seg bussresa hit. Nu behöver vi era kommentarer kära läsare! Sköt om er och glöm inte att kolla bilderna här nedan :)
Undertecknad, Oskar Lööf.
Det är eran favorit-trio som hör av sig igen. Fortfarande är vi ett sällskap på sju stycken som reser runt och upptäcker en hel massa spännande saker i Asien. Igår kom vi till Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Till att börja med gick vi till det kungligapalatset, mycket mer orkade vi inte utan det blev en lugn kväll med kortspel och skönt häng på hotellet.
Idag började med att besöka "Security prison 21". Ett föredetta fängelse där flera hundratusentals civila Kambodjaner torterades och mördades under brutala former av "Röda Khmererna".
Man fick gå runt i dom olika fängelsebyggnaderna som innan det blev fängelse var en skolbyggnad. Det var små celler och dom hade bevarat många av dom helt intakta. Det fanns även många bilder från hur det såg ut på fängelset under 70-talet, då Röda Khmererna styrde Kambodja med järnhand. Kvar fanns även en hel del tortyrredskap. Det var kanske inte någon jätterolig upplevelse, men ändå intressant att ha sett.
Efter besöket på museet åkte vi vidare till det som kallas "Killing Fields". Det är platsen där helt osannolika mängder människor avrättades och begravdes. Mellan 1975-1979 uppskattas ungefär 2miljoner Kambodjaner ha fått sätta livet till. Kvar av dessa människor finns massor med dödskallar och andra rester som grävst upp från massgravarna.
När vi hade avverkat både fängelset och massgravarna tog vi oss tillbaka till stan där vi åt lite innan det var dags att resa vidare igen. I skrivandets stund befinner vi oss i Vietnam, närmare bestämt i staden Ho Chi Minh eller Saigon som den också kallas. Här är tanken att vi återigen ska ge oss in i krigshistoria och annat elände. Vi ska kika in dom berömda tunnlarna och gå på krigsmuseum.
Alla mår bra och vi är vid gott mod, trots en ganska seg bussresa hit. Nu behöver vi era kommentarer kära läsare! Sköt om er och glöm inte att kolla bilderna här nedan :)
Undertecknad, Oskar Lööf.
Shinaoukville
Tjena hej!
Vi har nu spenderat ett par dagar här i Shinaoukville, och här har vi det riktigt bra. Dagarna fördrivs med slapp i solstolar, kortspel, bad, mat och dricka. Ett roligt inslag här är att vi har sammanstrålat med ett annat litet resgäng ifrån Skövde. Trion har för en liten tid framöver blivit hela sju personer som på många sätt satt sina avtryck här i Shianoukville.
Gårdagskvällen var en kväll som sent ska glömmas. Utan att överdriva kan jag meddela att happy-hour utnyttjades till fullo och det blev en riktigt bra kväll i glada vänners lag där det Kinesiska nyåret firades som det borde. När tillräckligt med vatten flutit under broarna kommer vi kanske att avslöja mer i detalj hur kvällen artade sig. Men det, kära vänner, låter vi vara osagt.
Redan i morgon beger vi oss vidare mot Phnom Penh där vi vland annat ska kika in "killing fields" innan vi lämnar Kambodja för att ta oss till Vietnam och Ho Chi Minh. Det blir ett betydligt kortare inlägg idag tyvärr. Jag hoppas att ni fortsätter att kommentera. Sköt om er så hörs vi snart igen! Jag bjuder på några få bilder som avslutning...
Undertecknad, Oskar Lööf.
Vi har nu spenderat ett par dagar här i Shinaoukville, och här har vi det riktigt bra. Dagarna fördrivs med slapp i solstolar, kortspel, bad, mat och dricka. Ett roligt inslag här är att vi har sammanstrålat med ett annat litet resgäng ifrån Skövde. Trion har för en liten tid framöver blivit hela sju personer som på många sätt satt sina avtryck här i Shianoukville.
Gårdagskvällen var en kväll som sent ska glömmas. Utan att överdriva kan jag meddela att happy-hour utnyttjades till fullo och det blev en riktigt bra kväll i glada vänners lag där det Kinesiska nyåret firades som det borde. När tillräckligt med vatten flutit under broarna kommer vi kanske att avslöja mer i detalj hur kvällen artade sig. Men det, kära vänner, låter vi vara osagt.
Redan i morgon beger vi oss vidare mot Phnom Penh där vi vland annat ska kika in "killing fields" innan vi lämnar Kambodja för att ta oss till Vietnam och Ho Chi Minh. Det blir ett betydligt kortare inlägg idag tyvärr. Jag hoppas att ni fortsätter att kommentera. Sköt om er så hörs vi snart igen! Jag bjuder på några få bilder som avslutning...
Undertecknad, Oskar Lööf.
